Jag vill oftast inte byta liv med någon enda jag träffar här i landet. För jag har det så bra och är så privilegierad. Och det svider. Jag är egentligen riktigt självisk och egoistisk. Som om jag förtjänade denna så kallade lottovinst jag fötts till. För det är sant, mycket lite av det jag har idag har jag jobbat för själv. Visst, jag jobbar och får en lön. Men det är nästan självklart att alla som föds i Finland får möjlighet till ett, i många kenyaners ögon, lyxigt liv. Vi har mat på bordet varje dag, vi kan resa, vi kan köpa nya kläder, vi kan få en bra utbildning gratis. Och allt detta är jag inte beredd att byta bort.
Jag tänker på evangelisten som jag träffade idag. Han har inget jobb och nu har hans cykel dessutom gått sönder. Han frågar efter 20€ för att kunna laga nya däck på den. Han skulle gärna också ha ett litet startkapital för att börja med någon business.
Jag tänker också på Ceila som jag träffade efter gudstjänsten i hennes hem. Hon är 9 år och förståndshandikappad. Familjen har inte råd att ge henne någon rehabilitering så hon kan inte prata. Gå kan hon. Hon luktar urin eftersom hon inte kan gå själv på toaletten. Men ögonkontakt söker hon där hon sitter på golvet. Och innan vi skiljs åt ser jag ett leende. Det finns någon där inne som kunde bli mycket tydligare för oss andra om hon bara hade de rätta verktygen och förutsättningarna. Men nu föddes hon i en vanlig, enkel familj på Kenyas landsbygd. I Finland skulle det säkert anmälas som vanvård, men här tas hon relativt väl om hand. Hon göms inte undan och hon får kläder och mat och har föräldrar som älskar henne.
Jag utmanas ständigt i hur jag bemöter alla de behov som jag möter här. Stänger jag av eller ser jag människorna? Vill jag ge av mitt överflöd eller behåller jag allt för mig själv? Svaret ligger väl mitt emellan.
Jag vet att jag kunde göra mycket mer. Men för att orka i längden behöver jag också kunna stänga av ibland. Och erkänna att jag inte räcker till. Men jag hoppas jag inte förhärdar mitt hjärta. Jag vill försöka leva som Jesus skulle, och fastän jag aldrig lyckas ska det vara min strävan. Och då tror jag att jag kan få tillbaka helt andra välsignelser än de jag från början välsignats med.
Afrikasmulor 