Så har en till helg passerat och den tillbringade jag på Chesinende. På lördag var det ”wedding committee” där vi tillsammans med några från församlingen planerade inför vårt bröllop. Det är en sak som är ganska annorlunda här jämfört med Finland. Att planera sitt bröllop angår så många fler än bara de två som ska gifta sig. Vi diskuterade mat och dekorationer. De i kommittén hade som förslag att drapera kyrkans väggar i tygstycken som går i vitt, grönt och violett. Jag var kanske inte så pigg på det, så vi kompromissade om endast vita tygstycken. Och så visade jag en bild från Pinterest hur jag ville ha det och den tyckte de var så vacker, så vi ska se var det sist och slutligen landar. Jag tror det klarnar först på bröllopet hur det riktigt blir. Men det känns okej, det här blir ett kenyanskt bröllop!
Resten av tiden på Chesinende hälsade vi mest på Ezras släkt och vänner. Jag önskar så att jag förstod språket! Det skulle öppna många dörrar till att lära känna människorna och kulturen bättre. Nu har jag kommit så långt att jag ibland förstår vad de talar om på basen av de några ord jag lärt mig.
Här är kyrkan där vi kommer att gifta oss. 
Batiem, tror inte det finns en härligare mormor än henne, förutom min egen då.
Dessa två pojkar hade just tappat tänderna och gjorde sitt yttersta för att inte visa gluggen. Det gick sisådär, när man skrattar är det inte så lätt att ha stängd mun…
På söndag hälsade vi på Sara som varit i en olycka och skadat sitt ben. Nu mådde hon bra igen och församlingen kom för att uppmuntra henne.
Dessa bröder (Ezras bröder) är ett roligt shack. Jag önskar jag skulle förstå alla skämt de drar!
Cheptoo hämtade vatten till batiem och bar det på typiskt kipsigisvis, med ett band på huvudet.
Alla kvällar var vi hos batiem och satt i hennes kokhydda medan hon kokade ugali åt oss. Det känns fint att få möjlighet att sitta där på en låg träpall och i gemenskapen. Det är något vi nog tappat i Finland, att sitta med mormor och prata och skratta medan maten puttrar på elden.
Afrikasmulor 